Stödpersoner

Cancerorganisationernas stödpersoner hjälper cancerpatienter och deras närstående i sjukdomens olika faser. En stödperson kan vara någon som själv har haft cancer, en närstående till en cancerpatient eller någon annan som är intresserad.

Stödpersonerna avger ett tysthetslöfte och förbinder sig att följa Cancerorganisationernas principer, regler och värden. Stödpersonen till en insjuknad eller en närstående kan under sjukdomens olika faser ge kamratstöd och stöd i lindringsvård eller fungera som en vän i vardagen. Cancerorganisationerna utbildar stödpersonerna.

De regionala cancerföreningarna och de nationella patientorganisationerna svarar för stödpersonsverksamheten.

Bli stödperson

Kamratstödperson

I vissa situationer kan en person som själv haft cancer ge det bästa stödet åt en cancerpatient. Den som ger sådant kamratstöd kan stödja på rätt sätt, lyssna förståelsefullt och ställa de rätta frågorna. Kamratstödpersonen minns själv hur sjukdomen känns i kroppen och vilka känslor den framkallade, han eller hon känner lätt igen de tankar som surrar i den drabbades huvud.

Kamratstödet har en viktig funktion jämsides med det professionella vårdarbetet. Cancerorganisationerna har många kamratstödpersoner som hjälper och stöder insjuknade och deras närstående.

En kamratstödperson är en person som själv har lidit av och tillfrisknat från cancer, som är kroniskt cancersjuk eller som är närstående till en cancersjuk person.

Cancerorganisationerna utbildar kamratstödpersonerna och ordnar också regelbunden handledning och fortbildning för dem.

I utbildningen får kamratstödpersonerna de kunskaper och färdigheter som de behöver i mötet med en cancerpatient eller dennas närstående. Efter utbildningen kan stödpersonen stödja och uppmuntra sin målperson och hjälpa honom eller henne att utnyttja sina egna resurser och känna sig nöjdare med tillvaron.

Kamratstödpersonen arbetar utan ersättning och anpassar stödet efter målpersonens behov. Stödpersonerna tar inte ställning till behandlingar eller andra medicinska frågor. Diskussionerna är konfidentiella. Verksamheten bygger på jämlikhet, solidaritet och ömsesidig förståelse.

Kamratstöd kan ges ansikte mot ansikte, per telefon eller via nätet och det kan ske på tumanhand eller i mindre grupper. En kamratstödsgrupp leds av en utbildad gruppledare. Grupper bildas bl.a. kring olika teman, för personer i olika åldrar och för patienter med olika typer av cancer. Gruppmedlemmarna kan berätta om sina egna erfarenheter om de så önskar. Aktivt lyssnande är en viktig del av kamratstödet.

Stödperson för lindringsvård

Lindringsvård, vård i livets slutskede, ges då döden är nära förestående. Då det inte längre finns hopp om tillfrisknande tar vården sikte på att lindra symptomen och smärtan och på att minska patientens och de anhörigas vånda. Syftet är att livets sista fas ska bli så gott som möjligt.

En patient kan ha behov av en frivillig stödperson i lindringsvården om han eller hon har bara få närstående eller av någon annan orsak önskar mera hjälp. Stödpersonens uppgift i lindringsvården är inte att ersätta utan att komplettera sjukvårdspersonalens arbete och de närståendes stöd.

De frivilliga kan vara till hjälp i vardagliga göromål, till exempel hjälpa till vid måltider, eller också kan de bara hålla sällskap. För en anhörig kan en frivillig stödperson möjliggöra en välbehövlig vilopaus eller fungera som en samtalspartner med vilken det går att diskutera de känslor som situationen framkallar.

Hospishem som ger vård i livets slutskede och cancerföreningarna utbildar de frivilliga inom lindringsvården och ger regelbunden handledning. Dessa frivilliga väljs omsorgsfullt, eftersom verksamheten är påfrestande också för dem. Under utbildningens lopp har deltagarna möjlighet att fundera om just lindringsvård är den rätta formen av frivilligarbete för dem.

Vän i vardagen

En vän i vardagen erbjuder stöd i en förändrad livssituation och fungerar som en vän som lyssnar och går vid patientens sida. Samvaron byggs upp utifrån patientens önskemål. Vän i vardagen kan vem som helst vara som vill underlätta en sjuk människas vardag.

Det är också naturligt att övergå från kamratstödsverksamhet till vän i vardagen då det har gått många år sedan den egna sjukdomen.

En vän i vardagen kan stödja en cancerpatient exempelvis genom att gå på gemensamma promenader, följa med på läkarbesök eller hjälpa med dagliga uppköp.

Stödrelationen bygger på diskretion och tystnadsplikt. Vissa regionala cancerföreningar utbildar vänner i vardagen.

Utbildare med personlig erfarenhet

En utbildare med personlig erfarenhet är en person som själv haft en långvarig sjukdom eller en person med något funktionshinder, alternativt en närstående till en sådan person. Utbildaren delar då med sig av sin empiriska kunskap åt studerande och anställda inom social- och hälsovården. På så vis får kursdeltagarna perspektiv på vad det innebär på det individuella planet att vara sjuk och på vilket sätt sjukdomen förändrar en människas liv.

Cancerorganisationerna har många utbildare med personlig erfarenhet. Överlag har erfarenhetsbaserad utbildning utvecklats kraftigt i vårt land under de senaste åren. Cancerorganisationerna är med i ett nätverk för erfarenhetsbaserad utbildning (expertutbildningsnätverket). I nätverket medverkar organisationer som företräder olika sjukdoms- och handikappgrupper.

Cancerföreningarna ger närmare information om utbildare med personlig erfarenhet och om deras arbetsuppgifter och utbildning.

Principerna för stödpersonsarbetet

På organisationsfältet finns det frivilliga i de mest varierande uppgifter. Cancerorganisationerna tar med glädje emot deras hjälp.

Frivilliga inom Cancerorganisationerna förbinder sig att arbeta i överensstämmelse med organisationens principer, stadgar och värden.

Viljan att hjälpa är viktig, men samtidigt är det också nödvändigt att förstå att stödverksamheten sker på målpersonernas villkor. Deras vilja ska respekteras även då stödpersonen själv har annorlunda uppfattningar eller erfarenheter.

En annan viktig utgångspunkt är diskretion och förtrolighet. Fastän en frivillig skulle höra aldrig så intressanta eller gripande saker i sitt uppdrag får de inte berättas vidare.

Särskilt i mötet med sjuka är det viktigt att lyssna och vara närvarande på ett avstressande sätt och att inte föra fram sina egna åsikter. Exempelvis behandlingsmetoderna och medicineringen är frågor som stödpersonen inte ska ta ställning till. En stödperson får inte heller ta emot ekonomisk ersättning för sina tjänster. Människorna ska bemötas respektfullt och jämlikt oavsett deras situation eller bakgrund.

Cancerorganisationerna förbinder sig i sin tur att stödja de frivilliga.

Cancerorganisationerna

  • ger genom utbildning och kommunikation stödpersonerna tillräckliga kunskaper för att sköta sina uppgifte
  • erbjuder stöd i problemsituationer och hjälp i att utveckla arbetet
  • bemöter de frivilliga respektfullt, jämlikt och konfidentiellt
  • väljer rätta personer till rätta uppgifter

En frivillig får inte tvingas till någonting och inte ges sådana uppgifter som den inte är lämplig för. Cancerorganisationerna ska se till att de frivilliga inte blir utbrända i sitt uppdrag.

Frivilligverksamhet ersätter inte den professionella hälsovårdspersonalens arbete. Därför får de frivilliga definiera omfattningen och arten av sitt deltagande och hur mycket tid det får ta i anspråk. De ska dock hålla fast vid vad man kommit överens om.

Frivilligarbete handlar om växelverkan med cancersjuka, deras närstående, frivilliga och Cancerorganisationerna. Det är de sjukas behov som styr verksamheten, men då frivilligarbetet utvecklas ska alla parter kunna medverka och bli hörda. Då det är som bäst är arbetet meningsfullt och belönande för alla.