Dör

• Personalens kunskap om döden och de samtal och möten som hör samman med den stärks. Personalen ska ha förmåga att möta de många olika känslor och reaktioner som döden kan väcka hos de närstående.
• Det är viktigt att personalen på ett naturligt sätt kan berätta för den döendes närstående vad som händer när någon dör. Informationen hjälper de närstående att anpassa sig till situationen och minskar rädslorna.
• Det är bra att informera den döendes närstående om Cancerorganisationernas kamratstödstjänster samt rådgivningstjänster och uppmuntra dem att anlita tjänsterna.

• Frid och värdighet i dödsögonblicket bör garanteras. Den döende patienten får ett eget rum.
• Känslan av brådska elimineras både innan och efter det att döden har inträffat. De närstående bereds tillräckligt med tid med den avlidna. Den avlidna behandlas finkänsligt och värdigt.
• De närstående informeras om att döden har inträffat så fort som möjligt i enlighet med vad som överenskommits i terminalvårdsskedet.

• Specialgrupper bland den döendes närstående, såsom barn och unga, beaktas och erbjuds riktat stöd. Man bör se till att stödnätverket fungerar över förvaltningsgränserna och involvera bland andra skolorna och elevvården.
• Socialt arbete och andra stödtjänster integreras i de närståendes liv utifrån deras individuella behov, i synnerhet om den döende patienten är förälder till minderåriga barn eller närståendevårdare.

Mål: Personalen har tillräcklig kunskap om döden och döendet och förmåga till växelverkan med den döende och de närstående.

• Personalens kunskap om döden och de samtal och möten som hör samman med den stärks, vid behov genom fortbildning. Det behövs en respektfull, varm och yrkeskunnig växelverkan. Personalen ska ha förmåga att möta de många olika känslor och reaktionssätt som döden kan väcka hos de närstående.

BAKGRUND: Kunskap om döden och döendet behövs i olika tjänster inom hälso- och sjukvården: den specialiserade sjukvården, primärvården, hemsjukhusen, boendeservicen och enheterna inom terminalvården.

Mål: Dödsögonblicket är lugnt och värdigt och kring det finns ingen känsla av brådska.

• Frid och värdighet i dödsögonblicket bör garanteras. Den döende patienten bör alltid få ett eget rum.
• Det är viktigt att personalen på ett naturligt sätt kan berätta för den döendes närstående vad som händer när någon dör. Informationen hjälper de närstående att anpassa sig till situationen och minskar rädslorna. Det kan vara bra att fråga de närstående vad de har för erfarenhet av döden.

BAKGRUND: Få känner till att döendet kan liknas vid en process och vad som händer under den, såsom andningsuppehåll, ljudlig andning, förhöjd kroppstemperatur, ökad sömnighet och det att det inte längre går att väcka människan.

• Det är viktigt att de närstående får stöd för att finnas vid den döendes sida. Det är bra att tydligt berätta för dem vad de kan göra, som att fukta den döendes mun eller smörja händer och fötter.
• Känslan av brådska elimineras både innan och efter det att döden har inträffat. De närstående bereds tillräckligt med tid med den avlidna. Den avlidna behandlas finkänsligt och värdigt.
• De närstående informeras om att döden har inträffat så fort som möjligt i enlighet med vad som överenskommits i terminalvårdsskedet.
• De närstående ska alltid ha möjlighet att se den avlidna. De ska också informeras om att de, om de så önskar, kan delta i att göra i ordning den avlidna.

1. Psykosocialt stöd av god kvalitet

Mål: Den döendes och den avlidnas närstående erbjuds psykosocialt stöd utifrån sina behov.

• Det är bra att reservera tid för ett samtal med den döendes närstående redan innan döden har inträffat.
• De närstående har möjlighet att tala om döden och om sina egna känslor både innan och efter det att döden har inträffat. Det ska vara möjligt att kontakta den vårdande enheten ännu lång tid efter det att döden inträffat för att diskutera olika frågor.
• För att stödja de närstående drar man på olika sätt nytta av olika aktörers tjänster, såsom sjukvården, psykologer och psykoterapeuter, primärvården, stödpersoner, frivilliga och präster, och säkerställa att samarbetet mellan dem sker smidigt.
• Det är viktigt att informera de närstående om Cancerorganisationernas rådgivningstjänster och uppmuntra dem att söka information och stöd i den nya, svåra livssituationen.
• Det är bra att informera de närstående om Cancerorganisationernas sorgegrupper och handbok om sorg.

2. Stöd till de närstående i den förändrade livssituationen

Mål: De närstående erbjuds stöd utifrån de individuella behoven för att klara av den nya livssituationen.

• Specialgrupper bland den döendes närstående, såsom barn och unga, beaktas och erbjuds riktat stöd. Man bör se till att stödnätverket fungerar över förvaltningsgränserna och involvera bland andra skolorna och elevvården.
• Socialt arbete och andra stödtjänster integreras i de närståendes liv utifrån deras individuella behov, i synnerhet om den döende patienten är förälder till minderåriga barn eller närståendevårdare.
• De närstående får vid behov tillfälle att tala om de ekonomiska frågor som döden ger upphov till med en socialarbetare. Det är bra att också ge dem kontaktuppgifter till Cancerorganisationernas rådgivningstjänst om sociala förmåner.
• Det är bra att ge de närstående information och stöd för att ordna saker som hör samman med döden, såsom guiden Anvisningar inför begravning.