Gå direkt till innehållet

Cancerorganisationernas mål inför riksdagsvalet

Cancerorganisationer siktar i riksdagsvalet 2023 och i regeringsförhandlingarna enligt sin strategi på ett gott liv utan cancer och trots cancer. Därför har vi satt upp följande valmål:

1) Det behövs en nationell cancerstrategi och ett sjukdomsförebyggande program för icke-smittsamma sjukdomar

Det måste utarbetas en nationell cancerstrategi i Finland för att stärka likvärdigheten patienter emellan och göra tillgången till kostnadseffektiva behandlingar mera rättvis. Strategin bör omfatta cancerdiagnostik, cancerscreening, behandling, rehabiliteringsstöd och psykosocialt stöd för patienterna samt cancerforskning.

Behovet av en cancerstrategi accentueras av att cancerfallen och trycket på ökade kostnader ständigt ökar. En strategi behövs också för att stärka det nationella genomförandet av EU:s plan mot cancer och för att förenhetliga de nationella rekommendationerna för cancerns olika faser integrerat i social- och hälsovårdssystemet.

Risk- och skyddsfaktorerna för cancer är gemensamma med andra större folksjukdomar. En mycket stor del av folksjukdomarna går att förebygga, i fråga om cancer cirka 40 %. Förebyggandet kräver målmedvetna åtgärder inom politikens olika sektorer och att hälsokonsekvenserna av olika beslut beaktas. För att styra det arbetet behövs det ett nationellt program för icke-smittsamma sjukdomar.

Åtgärder:

  • En nationell cancerstrategi tas fram för att styra diagnostiken och behandlingen av cancer.
  • Ett förvaltningsövergripande program för icke-smittsamma sjukdomar tas fram för att styra förebyggandet av folksjukdomar.

2) Ojämlikheten patienter emellan måste bli mindre

Den som insjuknar i cancer kan hamna i en oskälig ekonomisk situation på grund av såväl direkta kostnader som ekonomiska förluster. Den sammanlagda bördan av klientavgifter, utgifter för läkemedel och resekostnader kan sluka en avsevärd del av en mindre bemedlad patients inkomster. Problemen tillspetsas av att avgiftstakens självrisk alltid nollas vid årsskiftet.

En ojämlikhet som patienterna upplever har att göra med stödet för rehabilitering som tillgodoses väl för en del patienter integrerat i behandlingarna, medan andra patienter i praktiken blir helt utan stöd. Likafullt har cancer och cancerbehandlingar ofta avsevärd inverkan på arbets- och funktionsförmågan.

Mycket ojämlikhet finns det också i kvaliteten och tillgången på palliativ vård och vård i livets slutskede. Det är ohållbart att alla som behöver det inte får smärtlindring eller kvalitativ vård under sina sista stunder i livet.

Åtgärder:

  • Flera avgiftsfria hälsovårdstjänster. Färre direkta hälso- och sjukvårdsavgifter för tjänster, resor, läkemedel och hjälpmedel.
  • Ett enhetligt sammanslaget avgiftstak för klientavgifter, läkemedelskostnader och resor där det följs upp hur de olika kostnaderna hopas. Nivån på självrisken binds till storleken på garantipensionen.
  • Självrisken för olika avgiftstak periodiseras på flera rater under året.
  • Tidig diagnostisering av cancer och jämlikheten i vården stärks genom att säkerställa tillräcklig finansiering för det nationella och de regionala cancercentren (FICAN).
  • Bättre tillgång till rehabiliterings- och terapitjänster och bättre tjänsteprocesser.
  • Finansieringssystemen för rehabiliteringstjänster får inte bli ett hinder för vilka tjänster en patient kan få. Antalet finansieringskanaler ska monteras ned.
  • Tillräckliga resurser för vården i livets slutskede och den palliativa vården och personalens kompetens ska säkerställas bl.a. genom fortbildning.
  • De ändringar i lagstiftningen som arbetsgruppen God vård i livets slutskede har fört fram i fråga om den palliativa vården och vården i livets slutskede ska göras.

3) Målet en jämlik och effektiv läkemedelsbehandling

Det finländska systemet för att införa och finansiera läkemedel är splittrat både i fråga om öppenvården och sjukhusläkemedlen. Bedömningen av kostnadseffekterna är inte alltid enhetlig, snabb eller högklassig och ibruktagandet av läkemedel behandlar därför inte patienterna rättvist.

Kostnadseffektiva läkemedel bör snabbt fås i bruk för patienter som har nytta av dem och läkemedel med otillräcklig kostnadseffektivitet tas ur bruk eller inte införas alls. Kriterierna för ersättningsbeslut inom öppenvården och ibruktagande av sjukhusläkemedel ska trygga ett enhetligt bruk av moderna kostnadseffektiva läkemedel.

Nuläget kan från patientsynpunkt orsaka ojämlikhet och från behandlingssynpunkt oändamålsenliga situationer. När det gäller cancerbehandlingar utmanas systemet av den snabba utvecklingen av behandlingar, också av den alltmer individuella läkemedelsbehandlingen. Läkemedelsanvändningen ska styras av sjukdomen och en kostnadseffektiv behandling, inte av bostadsort, förmögenhet eller huruvida patienten behandlas hemma eller på sjukhus.

Åtgärder:

  • Enklare och nationellt enhetliga processer för bedömning av sjukhusläkemedel, prisförhandlingar och införandebeslut. Tillräckliga resurser för bedömnings- och beslutsorganen ska säkerställa bedömningskvaliteten, resultatet av prisförhandlingar, snabba beslut och en nationellt enhetlig läkemedelsanvändning.
  • För en rättvis tillgång till läkemedel och skäliga läkemedelskostnader ska kostnaderna för öppenvården och heldygnsvården överföras till samma budget som övriga kostnader inom hälso- och sjukvården.
  • När det gäller nya och dyra läkemedel ska man övergå till större upphandlingsringar än i nuläget för att säkerställa att läkemedlen införs kostnadseffektivt.
  • Större öppenhet i fråga om bedömnings- och prisuppgifter för läkemedel.

4) Forskningsfinansieringen och forskningsförutsättningarna i skick

Högklassig forskning är ett måste för att utveckla hälso- och sjukvården och behandlingarna och för att främja folkhälsan. Klinisk forskning som jämför olika behandlingar och läkemedel gör också en bättre kostnadseffektivitet inom hälso- och sjukvården möjlig. Forskning behövs också för en rättvis och faktabaserad politik. Den låga forskningsfinansieringen är ett hot mot dessa mål.

Den knappa offentliga finansieringen syns exempelvis i att det forskas alldeles otillräckligt om hälsofrämjande, behandlingarnas effekter eller patienternas mående. Också förutsättningarna för klinisk forskning är i riskzonen.

Åtgärder:

  • Investeringarna i forskning och utveckling (FoUI) höjs till fyra procent av bruttonationalprodukten.
  • Stärkt finansiering för Finlands Akademi och sektorforskningsanstalterna, såsom Institutet för hälsa och välfärd och Finlands Cancerregister.
  • Ökad finansiering för forskarorienterad klinisk forskning och för förutsättningarna för forskning, såsom infrastruktur och tillgång till datalager.
  • Genom lagstiftning och bättre finansiering säkerställs universitetssjukhusens möjligheter till forskning och undervisning.
  • Mera jämförande forskning om kostnadseffektiviteten hos olika cancerbehandlingar och om tillgången till vård.

5) Större välfärd för människor och miljö

Enligt världshälsoorganisationen (WHO) är klimatförändringen den största hälsorisken i vår tid. För att skydda människors hälsa är det nödvändigt att dämpa klimatförändringen. Det krävs det en stark klimatpolitik och ett starkt engagemang av Finland och av EU för att stoppa klimatförändringen. Klimatförändringen drabbar olika sårbara grupper av människor hårdast, såsom patienter, äldre och mindre bemedlade. Det är viktigt att bereda sig på klimatförändringens effekter.

Många saker främjar samtidigt människans hälsa och jordens bärkraft. För att tillgodose dessa behövs det politiska beslut och förändringar på strukturell nivå.

Åtgärder:

  • Man måste förbinda sig att stoppa klimatuppvärmningen vid högst 1,5 grader i förhållande till den förindustriella tiden.
  • Man måste bereda sig på klimatförändringens effekter inom olika sektorer, såsom inom social- och hälsovården. Särskilt ska klimatförändringens effekter på de mest sårbara grupperna av människor beaktas.
  • Satsningar på hållbar rörlighet. Tillgången till och säkerheten i miljövänliga och hälsosamma former för rörelse, såsom gång, cykling och kollektivtrafik ska säkerställas.
  • Hälsosammare och ekologiskt mera hållbar kost. En hälsorelaterad skatt införs. Hälsosam näring beaktas i offentligt understödda måltider.
  • Användningen av tobaks- och nikotinprodukter ska fås ned. Lagstiftningen ska stramas åt och det ska säkerställas att alla nya produkter omfattas av tillräcklig reglering. Tobaksaccisen ska stramas åt, stödtjänsterna för att sluta röka förbättras och det ska säkerställas att lärande- och fritidsmiljöerna för barn och unga är nikotinfria.
  • Alkoholskatten ska stramas åt. Tillgången på alkohol ökas inte.
  • Utarmningen av naturen ska förebyggas och det ska säkerställas att det finns tillräckligt med närnatur och mångfalden i den.

Närmare upplysningar:
Chefen för samhällsrelationer, Sini Terävä, sini.terava@cancer.fi, 050 513 5083.