Cancerregistrets uppgift var också att följa upp om personernas bostadsförhållanden eller miljön skulle orsaka risk för cancer. Uppföljningen av cancerrisken för människor som bor i närheten av kärnkraftverk gjordes på uppdrag av Strålsäkerhetscentralen, men i övrigt styrdes forskningen främst av Cancerregistrets eget forskningsintresse och den oro som aktiva medborgare påtalat. Det som intresserade allmänheten – mer än av cancerriskerna relaterade till deras egna livsstilsval – var de verkliga eller inbillade hoten utanför deras kontroll, av vilka de typiska var cancerriskerna i anslutning till deras boendemiljö. Även om boendemiljöns betydelse som orsak till cancerrisker är liten, har frågan studerats ganska mycket i Cancerregistret, bland annat för att det är möjligt i Finland tack vare de extremt noggranna registeruppgifterna på regional nivå. Eftersom liknande förutsättningar i allmänhet saknas i andra delar av världen, har Cancerregistrets undersökningar fått stor internationell uppmärksamhet. Under 1990-talet var undersökningarna av människor utsatta för magnetfält från kraftledningar upprepade gånger ett nyhetsämne och radon som härstammar från marken förekom lite senare i nyheterna. På 2000-talet gick övervakningen av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl om andra frågor av intresse, även om effekterna slutligen inte återspeglades i statistiken. Upptäckten var väntad, eftersom inte ens det mycket större nedfallet från kärnvapenprov som utfördes på 1960-talet hade påverkat cancerrisken i Finland. Vid sidan om själva forskningen som ledde fram till publiceringen, genomförde Cancerregistret även snabba undersökningar för att svara på människors oro över eventuella cancerrisker i den egna boendemiljön. Tillsammans med THL (Finländska Institutet för hälsa och välfärd) utvecklade man ett riskövervakningssystem baserat på information som samlades från mindre områden. Med av dessa observationer kunde man på ett par dagar kontrollera om det fanns för många cancersjukdomar i närheten av en fabrik, längs en förorenad älv/flod eller i något område som vållade oro vid en given tidpunkt. För det mesta var risknivån för cancer normal och människors oro försvann, men ibland var det nödvändigt att inleda mer detaljerade studier. Det förorenade dricksvattnet i Kärkölä och deponiexponeringarna i Kvarnbäcken skapade rubriker i två omgångar: först i publikationerna gällande svaga cancerupptäckter som observerats under exponeringen, och senare – när människor inte längre exponerades – och i uppföljningsstudier där cancerfallen inte längre fanns överrepresenterade. Förutom att förekomsten av cancer i det egna närområdet intresserade allmänheten, var den regionala variationen av cancerrisk också viktig information för forskarna . Därför utvecklade Cancerregistret ett program för kartläggning av cancerfall som utnyttjade kommunspecifika data, och som inte enbart presenterade den senaste cancersituationen, utan förutspådde även utvecklingstrender. De illustrativa kartorna illustrerade cancersituationer på ett så övertygande sätt att karteringsmetoder från Finlands Cancerregister snart användes i alla länder runt Östersjön och i många andra länder, och kurser om metoden arrangerades i IARC och i samband med IACR:s symposier. Både epidemiologisk forskning baserad på data från små områden och produktion av kartor har under de senaste åren dött ut, eftersom nya regeltolkningar har gjort det svårt att använda basdata som innehåller litet antal data.
