”You were the first.” Dessa ord som professor Peter Selby vid University of Leeds sade till mig i Rom år 2016 fick nästan mitt hjärta att stanna, när jag på ett ögonblick insåg något om betydelsen av forskningsarbetet jag höll på med. Själva ämnet för vårt samtal gällde samarbetet mellan europeiska cancerorganisationer, men sedan blev vi engagerade i att samtala om utvecklingen av cancerbehandlingen och om hans egna forskningsteman. Hans forskningsämne lät mycket bekant, och jag föreslog ödmjukt att han kanske skulle vilja läsa artikeln ”Do treatment protocols improve end results: A study on survival of patients with multiple myeloma in Finland”, som jag publicerade 1989 i BMJ (fram till år 1988 British Medical Journal). Selby svarade, att han självklart var bekant med min forskning och att jag var en av de första som publicerade vetenskaplig forskning om effekten av systematiska behandlingsprogram på behandlingsresultaten i hela befolkningen. Min forskningsidé föddes en gång under ett samtal med Ilmari Palva, professor i hematologi. En klinisk prövning för behandling av myelom hade genomförts i Finland, och endast vissa sjukvårdsdistrikt hade deltagit i den. Idén med vår undersökning var att jämföra överlevnaden för alla myelompatienter i olika regioner. I de sjukvårdsdistrikten, där den kliniska prövningen hade genomförts, var behandlingsresultaten genomgående bättre än i de distrikten, där prövningen inte hade genomförts. Det finns många faktorer bakom de regionala skillnaderna i överlevnad – inklusive slumpmässig variation. I delpublikationer av min avhandling undersökte jag vikten av slumpmässig variation och betydelse av systematiska faktorer för att förklara den regionala överlevnadsvariationen. Senare har man öppet tagit med de regionala överlevnadssiffrorna som en del av Cancerregistrets vanliga statistikrapportering. Data från Cancerregistret kan användas på en mängd olika sätt för forskningen om cancerriskfaktorer och sjukvårdsverksamhet. Det är dock viktigt att känna till begränsningarna i materialet. I Finland finns det exempelvis mycket information om att det förekommer skillnader mellan befolkningsgrupper när det gäller överlevnadssiffrorna för olika cancerformer, men det är svårt att ta reda på orsakerna till dessa skillnader enbart med hjälp av registerdata. Genom att kombinera olika registerdata är det möjligt att komma mycket längre, men även då finns det begränsningar. Undersökningen. publicerad i BMJ, som jag beskrev ovan, visade att all tillgänglig information om hälsovårdens verksamhet och den forskning som bedrivs inom den, kan användas på ett insiktsfullt sätt när man genomför en registerundersökning. Och till forskaren kan återkoppling om betydelsen av de egna publikationerna komma först när mer än 25 år har gått.
