Gå direkt till innehållet

Jag började arbeta för Cancerregistret sommaren 1975, då min uppgift var att utveckla systemet för automatisk databehandling. Den ”korta anställningen” har nu varat i 47 år. Min roll utvecklades snart från att ansvara för adb-systemet till forskningsarbete baserat på registrets uppgifter. Cancerregistret hade redan forskare i världsklass som ansvarade för forskning om sekundär- och tertiärprevention av cancer: Matti Hakama, en guru inom massundersökningar som letade efter metoder för att upptäcka cancer i ett så tidigt skede som möjligt, och Timo Hakulinen, en mästare på överlevnadsanalys, som identifierade faktorer som påverkade överlevnaden i cancer. Däremot fanns det utrymme på området för primärprevention, och mitt mål blev därför att hitta faktorer som ökade risken för cancer, så att man skulle kunna eliminera dem för att förhindra uppkomsten av cancer.

På 1970-talet tilltog kravet om att minska på tobaksrökningen, som var den främsta orsaken till cancer. På initiativ av Medicinalstyrelsen gjorde Cancerregistret beräkningar av hur effektiva olika strategier mot rökning var för att förebygga cancer. Skulle man försöka övertala inbitna rökare att sluta med ovanan eller skulle man satsa resurser på ungdomarna, så att färre personer skulle börja röka? Det första alternativet skulle ge omedelbara effekter, medan det andra skulle ge större fördelar som dock skulle synas först om över 20 år. Tillsammans med Timo Hakulinen tog vi fram de efterfrågade prognoserna ända fram till 2050. I dag vet vi att antalet män som får lungcancer årligen är mindre än hälften av vad som ansågs vara möjligt utgående från Medicinalstyrelsens mest optimistiska uppskattning. Förekomsten av riskfaktorer går alltså att påverka.

Till Cancerregistrets uppgifter hörde ”övervakning av befolkningsgrupper med potentiellt förhöjd risk för cancer”, och i enlighet med detta samlade man in information om personer man ansåg behövde övervakas, som en komplettering av cancerdatabasen. Dessa var bland annat personer som arbetade under förhållanden som misstänktes medföra en cancerrisk eller som bodde på områden som uppfattades som cancerfarliga. I den här texten beskriver jag forskningen om cancerrisker i samband med levnadsmiljö och arbetsförhållanden.

Arbetshälsoinstitutet upprätthöll det lagstadgade ASA-registret över personer som i sin arbetsmiljö exponerades för cancerfarliga ämnen. Cancerregistret hade en viktig roll både för utformningen av ASA-registret och den senare cancerövervakningen. Forskningen omfattade arbetstagare inom bland annat gummi-, glas-, oljeraffinerings-, metall- och kemikalieindustrin.

När det gäller övervakning av cancer bör det ske under en mycket lång tid. I många studier har det hänt att man har publicerat färska uppgifter, där man som slutanmärkning har konstaterat att den undersökta tidsperioden är för kort för att dra definitiva slutsatser, och att en ny undersökning behövs i framtiden. Redan på 1960-talet sammanställdes under ledning av Lauri Meurman och Matti Hakama uppgifter om alla personer i Finland som arbetat vid asbestbrott, men ännu på 2020-talet kom det nya uppgifter om deras cancerrisker. Det är en bra påminnelse om att tiden från exponering till utveckling av cancer ofta är lång, flera årtionden när det gäller asbest.

Över hundra uppsättningar av uppgifter övervakades av Cancerregistret, och de hölls aktuella både genom den ständigt föränderliga databehandlingstekniken och årliga rapporter om dödsfall, så att det när som helst var möjligt att beräkna cancerrisker med ungefär en dags ledtid. Med dagens rutiner och tolkningar av forskningstillstånd har det tyvärr blivit nästintill omöjligt, eller till och med olagligt, att bevara uppgifter i Cancerregistret för senare forskning. I åratal försökte man ihärdigt och förgäves få rätt att arkivera Cancerregistrets uppgifter, och på 2020-talet tvingades man slutligen att förstöra en stor mängd uppgifter innan man hade fått kunskap om cancerriskerna hos befolkningsgrupperna i fråga.

Bland de mest uppmärksammade av dessa uppgifter var de som gällde flygvärdinnor. De sammanställdes ursprungligen till följd av misstanken om att flygpassagerarnas rökning gav upphov till cancer. Denna misstanke besannades inte, men senare riktades forskningens fokus mot farorna med kosmisk strålning. År 1995 visade Cancerregistrets publikation, som var den första i världen som behandlade detta ämne, att kvinnor som arbetat som flygvärdinnor under en lång tid hade dubbelt så stor incidens av bröstcancer som den övriga kvinnliga befolkningen.

Upptäckten var början på en serie multinationella forskningsprojekt om cancerrisken hos flygvärdinnor, och senare började forskningen även omfatta piloter. Resultaten gällande bröstcancer upprepades överallt, men ingen tillfredsställande förklaring hittades. En så liten mängd strålning kunde teoretiskt sett inte orsaka en så stor risk. På 2000-talet förekom uppfattningar om att störningar i dygnsrytmen kunde ligga bakom cancer. Studierna om flygpersonal var en viktig orsak till att IARC klassade nattarbete som en faktor som sannolikt ökade cancerrisken. Eftersom resultaten om flygpersonal eventuellt kunde generaliseras till affärsmän som reser mycket med flyg kom vår finländska studie med på omslaget till Time Magazine.

Att sammanställa och bearbeta uppgifter från separata arbetsplatser för att skapa högkvalitativt forskningsmaterial var så pass arbetskrävande att man på 1990-talet vid Cancerregistret började överväga att undersöka yrkesrelaterade cancerrisker utgående från redan tillgängliga registeruppgifter. I samband med folkräkningarna frågade man om varje persons yrke vart femte år, och uppgifterna kodades och lagrades av Statistikcentralen. När dessa uppgifter kombinerades med Cancerregistrets uppgifter var det möjligt att beräkna risken för vilken cancerform som helst i vilket yrke som helst ”med en knapptryckning”. Utöver detta utvecklades FINJEM-arbetsexponeringsmatrisen av Timo Kauppinens expertgrupp vid Institutet för hälsa och välfärd. Genom matrisen kunde man få uppgifter om exponering i olika yrkesgrupper och vid olika tidpunkter, när det gällde exponering för kemikalier, damm, stress, brist på motion och andra faktorer med potentiell inverkan på cancerrisken. Dessutom undersöktes förekomsten av rökning, alkoholanvändning och fetma i olika yrkesgrupper. Man fick med andra ord ett verktyg som kunde användas för att bedöma hur yrkesrelaterade riskfaktorer påverkade cancerrisken. Arbetet inleddes i Finland med utvidgades genom NOCCA-projektet till hela Norden, och samma data och metoder användes i slutändan av forskare från tiotals länder.

Effektiviteten hos den finländska registerbaserade forskningen, som var på internationell toppnivå, framgår av att Cancerregistrets lista över publikationer i genomsnitt utökades med en publikation i veckan under de år då forskningen gick som bäst. Studiernas betydelse bekräftas av det faktum att endast mina egna publikationer inom primärprevention har omkring 60 000 citeringar i olika vetenskapliga publikationer runtom i världen.